imorse vid ungeför 6 började vi göra oss iordning och locka håret och sådär och precis innan det berättade Isabell att jag blev Lucia (fast jag fick reda på det i fredags) redan då började jag blir nervös, men sen gick allt som på räls sången och allt.. ända tills Monica läser sitt tal som hon verkliigen skrivit personligt till mig och jag bara känner att tårarna inte går hålla inne.. GUD SÅ FIN DEN MÄNNISKAN ÄR! att man kan beröra så mycket med bara några ord. Fick även ett fint halsband. Just nu känner jag att jag vill vara Lucia igen o igen o igen.. men den chansen får man väl bara en gång i livet.. och jag är ÖVERLYCKLIG över att just ag fick den.






pusss