Nu är det ju då hur vi ska tolka ''kärlek'' min första var ju typ på dagis när man hade en ny kille varje dag men min första riktiga kärlek var från sjuan till mitten av nian typ. Det var mer på riktigt och seriöst. Eftersom det var min första kärlek så kommer det alltid vara speciellt, iallafall för mig. o nu när jag skriver det här kom ja och tänka på hur lustigt det känns nu. Han och jag har alltid kännt varandra för jag var med han syster när jag var liten men vi brydde oss inte om varandra på något sätt. osen började vi umgås när jag gick i sjuan och han i åttan som kompisar till en början men sen började vi träffas bara han och jag och sen på skolavslutningen så blev vi tillsammans. oså väl som jag kände honom då så väl tror jag inte jag kännt någon innan och jag tror ingen vet så mycket om mig som han gjorde. Sjukt fina minnen med honom det har jag men även vi hade våra dåliga dagar.. tyvärr fanns det för många av dom och alldeles för lite tillit från hans sida. Så jag gjorde vad jjag tyckte va bäst att göra då och visst har jag ångrat det många många många gånger men du skulle va såhär nu. Men vad jag trodde om att vi två skulle va kompisar efter där trodde jag fel jag ville de men inte han. Jag förstår bara inte hur något så stort som vi hade kan bli något så hemskt som de blev o: just nu idag vet jag inte hur det är faktikst men de är väl sånt som märks så småningom.